Enskede Vinhotell

'Livet är för kort för att dricka dåligt vin'

Vad betyder Supertuscan blend?

Supertuscan eller Super Tuscan blend innebär att vinet är en blandning av olika druvor som egentligen inte hör hemma i Toskana.

I Italien precis som i många andra länder finns det vinlagar som reglerar vilka druvor som får odlas i en region.

Det finns olika ursprungsmärkningar och certifieringar och exempelvis i Toskana så måste ett vin som ska vara av typen Chianti Classico inte bara vara odlat i rätt område utan även innehålla just en specifik druva (Sangiovese).

 

Historiskt sneglade man i Italien på hur Fransmännen lyckats med sin indelning av olika kvalitetsklasser för vin och man införde ett eget system.

 

När DOC blev allt mer populärt i Chiantiregionen och vinmakarna började får mer betalt för sina röda viner började fler och fler vinmakare utnyttja möjligheten att blanda ut volymen med upp till 20% vitt vin för att öka vinsterna. Detta ledde till att man i mitten av 1970-talet förändrade vinlagarna ytterligare för att inte riskera att anseendet försämrades.

 

Se även denna artikel som berättar mer om skillnaden på DOCG, DOC och IGT för Italienska viner.

 

Vinmakare kunde fortfarande märka sitt vin Vino Da Tavola, dvs bordsvin och välja att inte ha en kvalitetsklassning, detta är ett måste om man exempelvis odlar druvor som inte får förekomma i en viss sorts vin. Exempelvis Chianti.

 

Supertuscan blend innebär ofta att vinmakaren experimenterat med andra druvor, i regel: Merlot, Cabernet Sauvignon i kombination med Sangiovese men ibland även för sig själva. Att använda Bordeaux-druvor i Italienskt vin kan ibland vara fantastiskt och bakom enkla märkningar som "bordsviner" som använder Merlot och/eller Cabernet och/eller Syrah/Shiraz döljer sig inte sällan exceptionella viner med oerhört bra lagringsmöjlighet.

Inte sällan är supertuscan-viner exklusiva lagringsviner som ges ut i små volymer och som bör lagras minst tio år, inte sällan 20+ år för att verkligen komma till sin rätt. En hel del riktiga dyrgripar är just dessa Vino Da Tavola-viner.

En sak som påverkar kvaliteten är såklart jordmån, hur odlingen sköts och hur gamla rankorna är. Ofta föredrar man äldre rankor som har en kärv miljö att leva i men även gårdar med yngre rankor kan producera fina viner. Mycket görs i vinifieringen och vinmakaren har ju lite mer fria tyglar när man gör Supertoskanska viner så en blandning av exempelvis Sangiovese från äldre vinstockar kan användas för att väga upp för unga och friska smaker från andra vinstockar osv.

 

Historik

I Chianti-distriktet i Toskana odlades historiskt mycket vin. Ändra från Medici-familjen på 1500-talet till 1960-talet aktades de mycket för sitt vin. Britterna kallade exempelvis Chianti för Chiantishire redan under medeltiden.

Historiskt har man blandat lite olika druvor som Canaiolo mfl. Barone Bettino Ricasoli (som bland annat är kända för sina viner som Brolio som vi skrivit om tidigare) experimenterade med vinsmaker i decennier och kom tillslut fram till att Sangiovese odlad i Toskana var den bästa druvan och hade mer vigör vilket tillät viner med blandningar bli godare om druvor som Canaiolo fick spela en mindre roll. Chianti-blandningen var född!

Omkring 1960 när Italienarna började införa sitt appellationsystem som tillät viner delas in i DOC (Denominazione di origine controllata, vilket är en direkt översättning av frankrikes AOC, Appellation d"origine contrôlèe) vilket betyder att vinets ursprung är säkerställt och kontrollerats började nationen blomstra med goda kvalitetsviner och reglerna blev ibland en begränsning och ibland ett ramverk som det var bäst att hålla sig inom.

1967 fick Chianti sitt eget DOC tack vare Barone Ricasolis blandning och den blev lag. Ricasoliblandningen tillätt upp till 20% vitt vin att blandas in i vinet vilket innebar att rebel-alliansen formades :)

 

DOC i Chianti är nu populärt. Vinmakare som vill få högre vinst blandar 20% vitt vin i vinet för att få bättre avkastning och vinkännare slår larm om att Chianti-viner riskerar få sämre rykte. Mitten på 1970-talet börjar ryktet dala. 1975 är vissa vinmakare missnöjda och bryter sig loss och börjar göra viner helt efter sitt eget tycke och smak. Detta vin får då som nu endast klassas som bordsvin - vino di tavola - och får inte klassas som Chianti-vin.

Vinerna kan fortfarande kontrolleras och leva upp till IGT-märkningen men eftersom man inte använder enbart Sangiovese eller Sangiovese med upp till 20% vitt vin så blir det bordsvin för hela slanten för de odlare som börjar experimentera med röd Bordeaux-blandning. Till större delen är det Cabernet Sauvignon och Merlot som odlas med även Syrah odlas och inte sällan blandar man med en del Sangiovese för att få ett bra balanserat vin.

 

Omkring 1980 är Super Tuscan ett välkänt fenomen. Vinkännare över hela världen börjar inse att dessa "bordsviner" kan vara långt mer fantastiska än andra viner från samma region och man börjar titta ännu mer på vinmakaren, vinifieringsprocesser, beskärning och andra viktiga aspekter under odlingen och inte minst odlingens läge osv.

Tack vare att många super tuscan-viner blandar in klassiska lagringsdruvor från Frankrike klarar inte sällan också ett supertoskanskt vin mer lagring och kanske till och med kräver mer lagring än exempelvis en Chianti Classico!

image

Vinet ovan från producenten Corbucci innehåller utöver Sangiovese såväl Merlot som Cabernet Sauvignon från de egna vinodlingarna.


  • Druvor som inte "hör hemma" i området "egentligen".
  • Klassas i regel som IGT, "bordsvin".
  • Ofta lämpliga att lagra länge.
  • Klarar lång lagring tack vare druvorna som används.
  • Behöver ofta lång lagringstid för att utvecklas.
  • Ofta enastående & exklusiva viner.
  • Ofta Merlot, Cabernet Sauignon och Sangiovese.
  • Framstående producenter är bland annat: Sassicaia, Masseto och Ornellaia.